På väg ut i världen.

...Det är en mycket bra fråga.

Det har gått 2 dagar sedan jag sist skrev ett inlägg. Förlåt mig fader för jag har syndat. Jag har sett alldeles för lite på OS. Jag hade tänkt att stiga upp tidigt idag för att följa de spännande tävlingarna men min trötthet vann. Det skall icke hända igen.
Eller? Nej nu är jag lite för hård mot mig själv. Man behöver faktiskt sömn. Men imorgon tänkte jag gå upp vid 5-tiden för att se på simning. Jag går säkert och lägger mig efter 1 timme. En del saker är viktiga för mig. Jag vill se när Sverige tävlar. Jag får en kick och rysningar om det går bra för Sverige. Jag älskar all slags sport och då menar jag all. Det är den där tävlingsinstinkten hos de tävlande som jag ser och som jag vet hur den känns eftersom jag själv är en tävlingsmänniska. Att ta sig an en utmaning och lyckas är något av det bästa man kan göra och därför älskar jag att titta på OS. Folk som slår ur underläge och tar medalj är fantastiskt. Idag har jag sett Sverige ta sin första medalj i OS och denna tjej var det i princip ingen som hade hört talas om (i alla fall om man inte är insatt i cykling). Emma Johansson heter Sveriges genomtidernas enda kvinnliga OS-guldmedaljös. Det är stort.

Det lär bli fler guld för Sverige i detta OS. Det är jag säker på. Både väntade och mindre väntade.
Jag kommer följa alla svenskar i deras jakt på medalj. Jag kommer att glädjas med de när de lyckas och sörja med de när de misslyckas. Detta gör jag för att jag är svensk och för att jag vill följa de som tävlar för mitt land.

För att orka upp imorgon måste jag nog sova nu. Allt för att stötta de svenska deltagarnas under deras OS-resa.

GD.